Ton-i-ton i vardagsrummet och färgstark väggkonst — så fördelas tyngden

Dagsljuset från fönstret kastar långa, diagonala skuggor över den släta väggen och ger rummet en riktning från vänster till höger. Mot den i övrigt monokroma basen av beige och vitt tillåts ett fåtal utvalda accenter styra uppmärksamheten. Genom att blanda matta textilier med blankt glas och hårda träribbor skapas distinkta gränser utan att använda mörka konturer.

Ett mörkt eller färgstarkt objekt på en annars ljus yta fungerar som rummets ankare. Här är det den färgstarka affischen som fyller den funktionen.

Utan dess orangeröda fält hade väggen flutit ihop med den ljusa sittmöbeln nedanför. Nu dras blicken omedelbart uppåt, vilket utnyttjar takhöjden och hindrar inredningen från att upplevas som bottentung. Framför soffan står det runda soffbordet. Dess glasskiva låter golvet och den ljusa mattan läsas igenom obrutet. Hade skivan varit i massivt trä hade den blockerat ljuset och stängt inne soffans stålben; nu lämnas golvytan fri och rummet behåller sin rymd.

Den gula kudden bryter av möbeltygets jämna yta och etablerar en tydlig siktlinje upp mot väggkonsten. Längre bort på fönsterbrädan gör den ruffa lerkrukan med grönska samma sak mot det skarpa fönsterfodret — den adderar en oregelbunden silhuett i ett rum som annars styrs av räta vinklar.

Till höger står det vita skåpet placerat där fönsterljuset är som skarpast. Eftersom möbeln delar väggens exakta kulör är det endast de diagonala skuggorna över dörrarna som avslöjar dess volym. Det låter den stora pjäsen smälta in i arkitekturen i stället för att konkurrera med sittgruppen om utrymmet.