Ett rum där väggar och möbler delar samma kulör kräver skarpa avbrott för att inte tappa formen. Här agerar grafiska mönster och en strukturerad golvyta ankare, vilket hindrar inredningen från att sväva fritt över ekplankorna. Det är dock det starka sidoljuset som ritar upp spröjsens skuggor och ger den släta väggytan sitt faktiska djup.
Rummets ljushetskontrast avgör om möbler med snarlika toner framträder eller försvinner i varandra. Här skapar den grovvävda mattan den nödvändiga bottenplattan. Dess melerade bruna yta skär av golvets ljusa ek, vilket ger både trämöblerna och sittytorna en definierad gräns istället för att låta dem smälta ihop med brädorna under dem.
Soffmodulen är placerad lågt och direkt mot den profilerade golvlisten. Eftersom tyget bär nästan exakt väggens varma gula ton är det enbart materialmötet mellan matt textil och den målade ytan som skiljer dem åt, vilket får möbeln att läsas som en mjuk förlängning av själva byggnaden.
Mitt i de strama, raka linjerna från panel och fönster bryter soffbordet rutnätet. Dess breda, runda ben med utskurna hålrum står i direkt motsats till rummets räta vinklar, medan loungestolen stramar upp kompositionen intill med ryggens svarta zick-zack-linjer som enda grafiska skärpa.
I det högra hörnet sätter fikusen i sin terrakottakruka ett visuellt stopp för den tomma väggens utbredning. Utan växtens mörka, tunga bladverk och den oregelbundet kastade stickade filten hade hela rummet vägt över åt vänster mot fönstrets massiva struktur och dominanta ljusinsläpp.
Kategorier: lounge chairs, modular sofas, soffbord, mattor