Mörkgrön soffa och varma metaller — vardagsrummet som balanserar två olika ljuskällor

Ett starkt, kallt dagsljus från vänster och varma elljus i bakkant ger detta rum två helt skilda temperaturer. Linnegardinerna som faller hela vägen ner mot golvet filtrerar solljuset just tillräckligt för att väggen runt fönstret inte ska försvinna i vitt. Genom att centrera tunga, mörka pjäser mot ett annars ljust underlag förankras möbleringen i rummets mitt.

En medveten formkontrast är det mest effektiva sättet att lätta upp en möblering som bygger på hårda vinklar. Här fungerar den runda jutemattan som en brytande bas under det rektangulära träbordet, vilket hindrar de parallella golvplankorna från att styra linjerna över hela golvytan.

Den stora terracottafärgade krukan och dess träd fungerar som en oumbärlig motvikt till rummets täta högersida. Togs stammens höjd och den mörka bladmassan bort skulle fönsterväggen gapa helt tom, och rummets tyngdpunkt skulle omedelbart tippa över åt höger.

Den mörkgröna soffan absorberar fönsterljuset och skapar en bastant, mörk massa framför den ljusa väggen. Alldeles intill står sidobordet vars guldiga underrede gör precis det motsatta: metallen fångar upp skenet från den tända bordslampan och kastar reflexer vidare ner mot golvet.