Vardagsrum och matplats i greige — så förankras volymen med svarta detaljer

De djupa fönsternischerna skär genom väggarna och låter det svala dagsljuset falla i långa vinklar över brädgolvet. Mellan de svarta stålbågarna och det bleka träet uppstår ett tomrum som kräver tunga mittpunkter för att inte lämna rummet obalanserat. Endast växternas terrakottakrukor i fönstren bryter den strama färgskalan och adderar en taktil värme mot glaset.

Det riktade ljuset från vänster skapar skuggor över golvet, medan taket förblir i ett jämnt, dämpat dunkel. Mitt i detta kalla flöde hänger kristallkronan och kastar ett varmt, gult sken. Ett rum som domineras av räta linjer och stora fönsterpartier bär upp ett ornamenterat objekt i rummets mitt utan att det tar över rymden.

Runt matplatsen går allt i samma bleka ek. Matbordet och dess tillhörande stolar hade smält ihop med underlaget om det inte vore för den grova mattan. Det som räddar en trämöbel på ett trägolv i samma ton är en textil barriär. Mattans struktur och inramande form skär av benen från golvplankorna och definierar ytan som en egen zon.

Fönstrens mörka spröjs sätter rummets yttersta gräns i valör. För att väggarna inte ska falla utåt hämtas denna svärta in i möblemanget. Den svarta fåtöljen plockar ner fönstrens grafiska skärpa på golvnivå, och tillsammans med vägghyllan och underredet på schäslongsoffan binds ytterväggen ihop med den inre golvytan.