Dagsljuset från det högra fönsterpartiet sköljer över golvet och kastar skarpa skuggor in mot rummets mitt. Genom att den vänstra väggen bär en mörkare gråbrun ton än den bakre stoppas blicken från att fortsätta ut ur bild. I bakgrunden fyller en stor, tät bladplanta tomrummet mellan gardinerna och skänken, vilket förhindrar att fönsterhörnet känns övergivet.
Det som räddar ett mörkt bord på ett mörkt golv är sällan en annan färg utan en ljusare yta emellan. Genom att placera den ljusa ullmattan under gruppen skapas en ljushetskontrast som skär av stolsbenen från ekplankorna. Utan mattans avgränsande fält hade den inre sittgruppen och golvet smält samman till en enda odefinierad yta.
Vid bordets kortsidor bryts den mörkbruna upprepningen. De konjaksfärgade stolarna stänger matgruppen rent fysiskt och tillför en varm kulör mot den annars svala bakgrunden. Deras tunna metallben fångar ljuset från fönstret och ställer sig i direkt motsats till det intilliggande svarta matbordets matta, tjocka underrede.
Rummet har hög takhöjd, vilket lätt lämnar den övre halvan outnyttjad. Genom att de tända taklamporna tillåts lysa över bordsskivan mitt på dagen sänks rymden tillfälligt. Deras glödande sfärer möter det kalla dagsljuset och fungerar som ett visuellt tak över bordet, vilket trycker ner uppmärksamheten mot stolsryggarna.
Kategorier: matstolar, pendant lamps, väggkonst, matbord, mattor