Rummet får sin huvudsakliga riktning från de höga fönstren till vänster, vars ljusinsläpp markeras av skira, golvlånga gardiner. För att inte blicken helt ska dras mot den upplysta glasfasaden krävs en motvikt på den motsatta, slutna väggen. Genom att placera mörka ytor mot det ljusa ekgolvet förankras inredningen innan det starka dagsljuset hinner bleka ut den.
Matbordet har en ljus skiva som nästan försvinner mot golvets ton, men det är de svarta, grova metallunderredena som gör det rumsliga arbetet. De ritar skarpa, mörka linjer mot den ljusa, tjocka mattan och tvingar ögat att stanna mitt i rummet.
Kring bordet mjukas kontrasten upp av de rosa matstolarna. Deras dämpade kulör hämtar värme ur ekgolvet men bryter av mot den annars strikt grafiska färgskalan av svart, vitt och ljust trä. Stolarnas tunna ben plockar upp bordets svarta ramverk utan att tillföra matgruppen mer blockig volym.
På väggen mittemot fönstren står ett mörkt sideboard. I ett asymmetriskt rum där ena sidan domineras av ett massivt ljusinsläpp kräver den motsatta väggen en mörkare valör för att rummet inte ska tippa över. Den tunga, ribbade möbeln bromsar blicken och ger den stora vita väggytan en tydlig botten.
Ovanpå sideboardet vilar den vita bordslampan som ett ljust utropstecken mot det mörka träet. I rummets andra ände ställer sig de takhängda gardinerna i vägen för förmiddagssolen. Det tunna tyget täcker de yttre fönsterrutorna och silar ljuset, vilket gör att stolsbenens skuggor över golvet mjuknar i kanterna samtidigt som krukväxterna i fönsternischerna skyddas från den skarpaste strålningen.
Kategorier: bordslampor, matstolar, sideboards, matbord, mattor