Vardagsrum i terrakotta och senapsgult — så hindras den varma skalan från att ta över

Det stora ljusinsläppet från två väderstreck riskerar att bleka ut rummets gränser mot det ljusa trägolvet. För att förankra inredningen i den öppna planlösningen används textiliernas fall som rumsavdelare, där de tvåfärgade gardinerna fungerar som arkitektoniska pelare mellan fönsterpartierna. Lösningen bygger på stora, blockerande kulörfält som tvingar ögat att stanna upp innan ytorna flyter ihop.

Den mönstrade ullmattan täcker nästan halva golvytan framför fönstren. Dess uppgift är att skära av golvplankornas riktning och skapa en tydlig gräns för sittgruppen i det vida rummet. Utan den breda, rostfärgade ytan hade den bruna hörnsoffan smält ihop med ekparketten och tappat hela sin visuella tyngd.

En monokrom inredning kräver ett element av en avvikande färgtemperatur för att inte upplevas platt. Här är det de olivgröna matstolarna som gör det arbetet runt det mörka matbordet. Eftersom allting annat i blickfånget, från soffans plädar till fönsterbrädans krukor, rör sig strikt mellan gult, rött och brunt, drar den gröna ytan blicken till sig och skapar ett avbrott mot den varma väggen av färg.

Taket saknar stuckatur och luften ovanför matplatsen lämnas vidöppen av stolarnas låga ryggstöd. Genom att hänga en bred, vit taklampa i linje med fönstrens övre karmar sänks den upplevda takhöjden över matplatsen. Lampans tunna, transparenta form låter dagsljuset från fönstret bakom passera rakt igenom tyget i stället för att kasta en hård skugga över bordsskivan mitt på dagen.