Den massiva rymden och de blottade takrören kräver inredning som förmår att hålla emot byggnadens arkitektur. De ljust beigea gardinerna vid fönstret skär av det hårda svarta stålpartiet och låter tygets fall möta trägolvet. Genom att etablera en kraftig färgzon på golvet samlas rummets spridda möbler till en tydlig mittpunkt.
Ett stort och obrutet golv behöver en visuell gräns för att fristående möbler inte ska upplevas som utkastade. Här agerar den roströda mattan fundament i rummet. Dess brända färg speglar teglet i bakgrunden och drar en skarp linje mot ekgolvet, vilket samlar sittgruppen till en definierad yta.
Mot den varma basen står den svarta soffan som ett mörkt och grafiskt block. Dess låga rygg tillåter dagsljuset från fönstret att passera ostört in mot rummets mitt. För att möta möbelns extrema valör har fotpallen placerats på mattans motsatta hörn. De två svarta volymerna håller varandra på plats utan att stänga vyn mot väggen i bakgrunden.
Mitt emellan dessa mörka pjäser bryter det ljusa soffbordet av. Bordets bleka yta fångar upp fönsterljuset från vänster och skapar ett avbrott i mattans täta färg. De utplacerade pumporna och glaslyktorna på skivan plockar i sin tur upp konstverkets röda streck på tegelväggen, vilket knyter ihop rummets förgrund med dess bortre gräns.
Kategorier: bar stools, ottomans, soffor, display cabinets, bar tables, soffbord, mattor