Mörkt trä och grön lugg i läsrummet – så balanseras rymden

Rummet förankrar årstiden genom att låta fönstrets tegelröda gardiner plockas upp av terrakottakrukan och torkade kvistar på hyllan. De utströdda bladen på golvet bryter medvetet den annars strama möbleringen och suddar ut linjen mellan matta och parkett. Men det som bär upp proportionerna är mötet mellan ljusa textilier, öppen förvaring och rummets riktade ljussättning.

Det som lyfter en ljus möbel från ett ljust golv är sällan en helt annan färg utan en mörkare valör emellan. Här fungerar den gröna ryamattan som just en sådan avskiljare. Den rufsiga ytan skär av den ribbade sittsäcken från brädorna under, vilket ger golvet djup och sittgruppen en tydligt definierad gräns.

Den mörka bokhyllan centrerar den bortre väggen. Dess öppna rygg släpper igenom den grå väggfärgen, vilket hindrar ställningen från att sluta sig och bli ett massivt block. Föremålen i facken är glest placerade, och det är denna tomma yta runt böckerna som tillåter konstruktionen att sträcka sig upp mot taket utan att krympa rummet.

Trots dagsljuset från vänster är de artificiella ljuskällorna tända. Den dubbla vägglampan kastar ett varmt sken bakom hyllan som omedelbart möter fönstrets svala ljus. Tillsammans med golvlampan i motsatt hörn ramar ljuskällorna in förvaringsmöbeln och skapar en stabil axel som drar blicken uppåt.