Ett vardagsrum byggt kring en färgstark möbel kräver tunga motvikter för att inte tippa över. De tunna gardinerna vid det vänstra fönstret silar dagsljuset och hindrar skarpa skuggor från att fälla mörka fält över den beige väggen. Istället faller ansvaret för rummets balans på hur inredningens ljusa volymer bryter av mot trägolvet.
Det som skiljer en dominerande möbel från ett likfärgat underlag är ofta en avvikande valör placerad däremellan. I det här fallet gör soffbordet det arbetet. Dess vita, massiva bas skär av den gula soffan från jutemattan och tvingar blicken att stanna upp i rummets mitt.
På rummets högra sida saknas dagsljus, och ytan ut mot hallen hade känts tom om sittgruppen fått regera ensam. Där står det mörka vitrinskåpet och agerar visuell tyngdpunkt. Dess höjd och djupa bruna yta balanserar fönstret på motsatt vägg och håller kvar rummets gräns innan korridoren tar vid.
Vid fönstret bryter den stora krukväxten den raka horisontella linjen som soffans ryggstöd skapar. Växtens mörka bladverk fångar upp skåpets toner tvärs över golvet, vilket binder samman ytterkanterna och tillåter de vita sittmöblerna att ta plats framför utan att helheten faller isär.
Kategorier: poufs, soffor, display cabinets, soffbord, pendant lamps, dörrmattor