Beigetonat barnrum och varma träslag — så bryter den svala textilen färgfälten

Det monokroma varma rummet kräver skarpa gränser för att inte flyta ihop till en konturlös yta. Här agerar den vita bröstpanelen en visuell linjal som håller möblernas kulörer nere på den undre halvan. Genom att sedan tillföra en helt avvikande färgklick får golvytan behålla sin tyngd utan att svälja rummets rymd.

Ett rum byggt uteslutande av varma nyanser behöver en svalare kontrast för att träslagen ska träda fram. I detta fall är det den gråblå bäddningen i sängen som gör arbetet. Utan det kalla tyget hade den ljusgula stommen smält ihop med väggen och låtit golvets mörka fiskbensparkett ta över rummets proportioner.

Genom att centrera den mönstrade ullmattan framför sängen binds golvets yta samman med inredningen. Tygvimpeln på väggen upprepar mattans rostiga och blåa färger i ögonhöjd, vilket drar blicken upp från golvet. Intill sängen fångar den gula sittpuffen upp kulören från sängramen och förankrar de ljusare tonerna dikt an mot de bruna golvplankorna.

Det skarpa dagsljuset från fönstret skapar ett släpljus över rummets högra sida. När detta riktade ljus träffar dörrarna på förvaringsskåpet framträder dess vertikala linjer som mörka skuggor, vilket omedelbart skiljer möbelns matta yta från den släta bröstpanelen alldeles bakom.