Rummets generösa golvyta hanteras genom att dra in sängen från väggarna och bygga en enskild ö mitt i rummet. De vita snickerierna runt fönster och golv agerar stramt ramverk och hindrar den i övrigt monokroma färgskalan från att flyta ihop i kanterna. Utan fönstrets svarta spröjs och tavlans mörka färgfält hade den genomgående ljusa inredningen helt saknat visuell skärpa.
Sängramen är placerad rakt upp och ner på golvet, med luft på alla sidor. En ensam, låg möbel i ett vidsträckt utrymme kräver en optisk bas för att inte verka utkastad. Här fungerar den runda jutemattan som en plattform som lånar ut sin proportion till sängen, vilket fäster arrangemanget i parketten och gör att rummet verkar avsiktligt möblerat trots den stora tomma ytan runtomkring.
Träslagen i fiskbensgolvet, garderoben och möblerna rör sig alla i exakt samma beigegula register. För att bryta de raka, hårda trälinjerna från bland annat skrivbordet skär fönstrets gardinlängder vertikalt ner genom hörnet. Textilens djupa veck fångar upp sidoljuset och adderar en välbehövlig mjukhet innan den målade väggen möter golvet.
Under snedtaket till höger står fåtöljen skjuten mot kortväggen. Dess ojämna, lurviga klädsel bryter av kraftigt mot rummets många släta ytor och räta vinklar. På motsatt sida fyller krukväxten en liknande funktion för färgskalan; de tjocka bladen är bildens enda verkliga färgavvikelse, och tvingar ögat att stanna upp i den annars oavbrutna sandfärgen.
Kategorier: sängar, fåtöljer, matstolar, garderober, soffbord, skrivbord, mattor