Fönsterpartiets bredd drar blicken tvärs över rummet, men den höga fiolfikusen i hörnet bryter horisontalen och hindrar rummet från att bli platt. Genom att hålla all möblering nära golvet maximeras den fria väggytan, vilket låter det skarpa dagsljuset spela ostört över listverken. Det är möblernas samlade tyngd mot golvplankorna, snarare än deras kulörer, som hindrar rummet från att kännas svävande.
När en stor möbel delar kulör med rummets fasta ytor reduceras dess visuella tyngd. Den ljusblå soffan smälter samman med de målade panelerna och läser mer som en utbyggnad av arkitekturen än som en fristående pjäs. Hade tyget dragit åt en mörk nyans hade det skapat en blockering i rummet och brutit det diagonala ljuset som nu kastar skuggor tvärs över sitsen.
En konsekvent låg proportion på möblemanget lämnar den övre halvan av väggarna fri och tvingar uppmärksamheten mot rummets höjd. Den benlösa sittmodulen stannar långt under fönsterbrädan och möter det lika låga runda soffbordet. Tillsammans flyttar de ner all volym till golvnivå, vilket låter de franska listverkens vertikala linjer ta över väggytorna helt.
Mellan det blanka trägolvet och möblernas släta textilier vilar den strukturerade mattan. Dess upphöjda mönster stannar upp ljusinsläppet och ger skuggorna en fysisk form mitt i rummet. Tas mattan bort skulle de ljusa möblerna mista sitt gemensamma fundament och glida isär som isolerade öar över de varma golvplankorna.
Kategorier: modular sofas, soffor, soffbord, golvlampor, mattor