Det råa betongtaket fungerar som ett svalt, industriellt lock över rummet och hindrar de högpigmenterade väggytorna från att ta överhanden. Den tända takkronan sprider ett riktat sken som fångas upp av soffans textur, vilket hjälper den mörka möbeln att kliva fram ur skuggorna. När paletten är så här mättad krävs noga utplacerade kontraster för att helheten inte ska flyta ihop.
Ett rum dominerat av en varm färgskala kräver en sval motpol för att blicken ska få fäste. Genom att introducera en komplementfärg skapas en visuell paus. Här är det den stora landskapsmålningen som skär igenom terrakottaväggen och hindrar den vinröda soffan från att helt slukas av rummets värme. Tavlans gröna fält tvingar in ett kallt avbrott i den annars monokroma hettan.
Mitt på det ljusa ekgolvet ligger en mönstrad rund matta vars grå och svarta partier plockar ner takets mörka inslag till golvnivå. Den mörka bottenfärgen ritar upp en skarp gräns mot trätiljorna, vilket ger det asymmetriska soffbordet och sittmöblerna en tydlig bas. Utan mattans svärta hade de ljusa benen och den beige bordsskivan tappat sin förankring och flutit ut över golvet.
Ljuset från fönstret kastar långa skuggor framåt i rummet och träffar de ljusa fåtöljerna i ryggen. Det starka motljuset understryker möblernas volym och separerar dem från bakgrunden, samtidigt som deras tyngd balanserar den massiva soffan på motsatt sida. Fåtöljernas korta träben kopplar dem visuellt till bordets underrede och håller ihop gruppen rent materialmässigt.
Kategorier: fåtöljer, soffor, matbord, chandeliers, mattor