Rummets skarpaste ljus faller in från höger och kastar diagonala skuggor över bakväggen, vilket reducerar fönstrets dagsljus till en mjuk upplättning. En fristående vit bokhylla agerar ryggstöd åt soffan och kapar golvytan framför glaset. Det är dock den nedre halvans brända toner som dikterar tyngden och tvingar de mörka trämöblerna att kliva fram ur den grå basen.
En låg rumsavdelare i ryggen på en sittgrupp stannar ögats rörelse och skapar en gräns, förutsatt att den lämnar rummets övre siktlinje fri. Här fungerar den vita bokhyllan som en barriär mellan fönstret och soffan. Lösningen stänger in den grå klädseln från att flyta ut mot det ljusa golvet, samtidigt som bokryggarna ger möbeln en texturerad baksida.
Färgerna i rummet rör sig längs en lodrät axel. Den stora tavlan dominerar den putsade väggen med sina orange och röda svep, men om den hängt ensam hade den tippat hela rummets visuella vikt mot hörnet. Nu fångas kulören i stället upp av terracottamattan på golvet, vars breda yta drar ner de varma tonerna till marknivå och ger väggmotivet en botten att stå på.
Mot den brända mattan står fåtöljerna i mörkt trä och svart sits. Kontrasten mellan det mörka lädret och den tegelröda textilen gör att stolsbenens silhuetter framträder skarpt, vilket inte hade skett om de placerats direkt på plankgolvet. Den slängda filten över det ena armstödet bryter avslutningsvis upp den svarta ytan och binder fast sittmöbeln i golvets färgskala.
Kategorier: väggkonst, fåtöljer