Det skarpa dagsljuset från höger lämnar den vänstra väggen i djup skugga. Här agerar sängens mörka tyg ett nödvändigt ankare som hindrar de vita textilierna från att flyta ihop med den ljusa bakgrunden. Genom att låta en dammigt rosa nyans ta plats på både golv och tavla binds golvytan samman med rummets övre halva.
En överdimensionerad cirkulär yta under en rektangulär möbel bryter rummets raka siktlinjer och skapar en egen, inre zon. Den rosa mattan sträcker sig långt utanför sidorna och mjukar upp övergången mot brädorna i trägolvet. Dess gula frans plockar upp de tunna linjerna i den inramade konsten och säkerställer att färgschemat upprepas.
Sängen har en rundad, mörkgrå gavel som utgör bildens enda tunga parti. Hade även denna yta varit ljus hade den grovstickade vita pläden och kuddarna saknat en avsändare och försvunnit in i väggen bakom. Nu bildar gaveln i stället en skarp siluett som stannar upp den annars flytande färgskalan.
Fönstret kastar långa, diagonala skuggor över golvet och gör hörnet till vänster mörkt trots att det är mitt på dagen. Där fyller golvlampan en direkt funktion i rummet. Genom att stå tänd mot väggen lättar den upp skuggan och förhindrar att rummet tippar över och upplevs obalanserat ljust på ena sidan.
Kategorier: sängar, ottomans, sängbord, golvlampor, mattor