Den massiva, tomma väggytan i centrum tvingar betraktarens blick nedåt och gör golvet till rummets huvudsakliga scen. Samtidigt fungerar de svarta matstolarna i bakgrunden som en nödvändig grafisk skärpa, utan vilken rummets dova pasteller hade flutit ihop. Genom att placera möblerna löst och asymmetriskt på golvytan bryts all rätvinklighet från fönsterpartiet och fiskbensparketten upp.
Ett mönstrat trägolv som möter en skulptural trämöbel kräver en neutral yta emellan för att materialen inte ska störa ut varandra. Här bryter den beiga ryamattan av fiskbensparketten och skapar en definierad ö där möblerna kan stå fritt. Textilens tjocka lugg gör att det intrikata bordets hackiga profil kan framträda skarpt mot ett annars oroligt underlag.
Sittgruppen bygger på en påtaglig höjdskillnad där den salviagröna soffan håller rummets svalaste kulörtemperatur. För att soffans bredd inte ska få möbleringen att tippa tungt åt vänster, adderar den senapsgula mittmodulen en visuell motvikt på höger sida. Modulen saknar ben helt, vilket drar tyngdpunkten ännu närmare golvet och lämnar ytan ovanför fri ända bort mot matplatsen.
Ljuset från det stora fönstret faller i en skarp vinkel och landar rakt över det låga träbordet. Träskivans brutna, ojämna struktur fångar upp sidoljuset och kastar korta, mörka skuggor över sig själv. Om bordet istället hade haft en slät skiva hade formen blivit platt och möbeln hade förlorat sin råa taktilitet i det starka dagsljuset.
Kategorier: modular sofas, soffor, soffbord, golvlampor, mattor