Ett säreget möte mellan naturimitation och strikt möblering uppstår när rumsytans alla sovplatser kläs i samma dova gråbeige ton. Dagsljuset från det centrerade fönstret skär genom rummet och fångar upp reliefen i det snidade golvet, vilket förhindrar att den jämna träytan upplevs som platt. Genom att binda fast sagomotiven med tunga, taktila volymer stannar interiören på rätt sida om det övertydliga.
Symmetri ordnar ytor med hög visuell belastning. I det här rummet står den centrala sängen placerad rakt i rummets primära siktlinje och tvingar de mindre sängarna att ställa in sig i en halvcirkel längs väggarna. Utan denna strama centrering hade kombinationen av klippblock, snidade träportar och handmålade väggar snabbt tippat över i ett svårläst gytter.
Framför sovplatserna står mörkbetsade träkistor utplacerade på ljusa mattor. De plockar upp tyngden från den massiva dörrkarmen på vänster sida och förankrar de annars släta textilierna mot det mönstrade golvet. Togs de bort skulle övergången mellan de strama möblerna och den organiska golvytan sakna en mörk, brytande punkt.
Vattenrutschkanans stensättning i förgrunden fångar ljuset från fönstret och kastar skarpa skuggor i klippans egna skrevor. Eftersom stenblocket tar upp rummets högra hörn fungerar det inte bara som en skulptur, utan som en massiv volym som väger upp det mörka lejongapet på motsatt vägg.
Kategorier: sängar