Rummets tyngd vilar på mötet mellan de brända jordtonerna och det skarpa infallande dagsljuset från fönstret. Den stora fiolfikusen bryter de horisontella linjerna och hindrar den massiva väggfärgen från att upplevas som platt. Eftersom snickerier och golv hålls helt ljusa tillåts färgerna dominera rummets mitt utan att krympa volymen.
Det som får två mättade kulörer att fungera tillsammans är sällan en neutral övergång, utan att de delar samma värme. Här ställer sig den gula soffan inte i opposition mot den rödbruna väggen, utan fungerar som en direkt förlängning av den. Tillsammans med tavlans färgfält bildar de en tät visuell enhet där inget tillåts kyla ner intrycket.
Ljuset från vänster träffar den rundade fåtöljen och kastar en mjuk skugga över ryggens struktur. Eftersom möbelns ben är i ljust trä smälter underredet nästan ihop med golvet, vilket gör att själva sitsen framträder desto tydligare i profil mot fönstrets vita foder.
Ett ljust trägolv riskerar att få tunga, färgstarka möbler att se ut som att de saknar fäste. Genom att placera den vävda mattan i exakt samma valör som plankorna skapas en fysisk avgränsning för sittgruppen, utan att golvytan bryts av med skarpa kontraster.
Högt uppe i rummet bryts den strikta rätvinkligheten. Den asymmetriska taklampan hänger tillräckligt lågt för att delvis täcka tavlan, och dess buckliga metalliska yta fångar upp fönsterljuset även när den är släckt.
Kategorier: outdoor rugs, fåtöljer, soffor, side tables, pendant lamps, bordslampor