Blå och rosa väggar i vardagsrummet — så förankras pastellerna

Ett rum där väggarna delas upp i rosa och blå fält kräver svärta för att inredningen inte ska tappa markkontakten. Den golvlånga skira gardinen silar det skarpa fönsterljuset och mjukar upp den annars hårda övergången mellan glas och vägg. Genom att samla arbetsyta och sittgrupp på en och samma golvyta binds rummets olika funktioner ihop till en enhet.

Den stora mattan fungerar som en plattform som drar in både arbetsplatsen och soffan i samma zon. En matta som sträcker sig förbi möblernas yttersta ben låser fast inredningen och hindrar den från att visuellt glida isär. Här bildar den mjukt texturerade ytan en lugn bas som låter ljusa träslag och pasteller stå fram.

Mot den färgade bakgrunden hade ljus ek och ljusgrått tyg ensamt blivit platt. Den svarta skrivbordsstolen och den mörkt inramade runda spegeln tillför rummet nödvändig ljushetskontrast. Den skarpa svärtan tvingar ögat att stanna upp och ger de mjukare nyanserna ett tydligt motstånd.

Rummets färgkod repeteras i miniatyr mitt i sittgruppen. Den blå glasvasen och de rosa snittblommorna på soffbordet plockar ner väggarnas dominerande kulörer till en fysisk och flyttbar punkt. Det är denna lilla upprepning i dagsljuset som gör att de stora målade ytorna läses som ett medvetet system snarare än en tillfällighet.