Ljusblå väggar och beige sittgrupp — lekrummets volym styrs av golvytan

Den visuella tyngden i detta lekrum bygger på att inredningen har skjutits ut mot rummets ytterkanter. När de stora möblerna pressas mot golvlisterna frigörs centrum helt för aktivitet. Samtidigt svalkar de ljusblå väggarna ner den gula eken och hindrar träytan från att ta över dagsljuset.

Att klä olika möbeltyper i samma neutrala ton suddar ut deras inbördes skillnader och binder ihop dem till en sluten bas. Här fungerar den kjolklädda soffan till vänster och modulerna i hörnet som en sammanhängande ram. Den enhetliga beigea färgen gör att ögat läser dem som en arkitektonisk förlängning av väggen snarare än som isolerade pjäser.

Mitt på parketten ligger två stora, mönstrade golvkuddar. De sänker rummets siktlinje och bryter upp den stora träytan i förgrunden. Utan dem hade övergången mellan de massiva sittmöblerna och de små leksakerna utspridda på golvet blivit för abrupt.

Till höger är den benförsedda soffan placerad. Till skillnad från möblerna mittemot låter den ljuset från fönstret fortsätta under sitsen. Det skapar en rumslig lätthet som balanserar de tyngre, golvfasta volymerna längs de andra väggarna.