Det starka solljuset från fönsterväggen riskerar att sudda ut möblernas konturer mot den lika ljusa bröstpanelen. Den mönstrade pläden som kastats över soffans rygg bryter arkitekturens strama symmetri och hindrar ögat från att glida förbi sittgruppen. Genom att placera tunga, färgstarka pjäser i rummets mitt fästs volymen vid golvet, och den tomma ytan tillåts breda ut sig mot kanterna.
En mörk matta på ett ljust golv drar ihop en möbelgrupp och skapar en tydlig gräns mot rymden runtomkring. Här skär den gröna mattan av det reflekterande trägolvet och samlar ihop möblerna framför fönstren. Ovanpå denna yta står fåtöljen i samma kulör och lånar tyngd av underlaget, vilket gör att dess smala träben framträder skarpare i motljuset.
Mitt i den ljusa soffans bredd bryter det ovala soffbordet den mjuka färgskalan. Dess mörka skiva blockerar ljuset ovanifrån och kastar en bred skugga som sätter rätt *valör* på den matta textilen bakom. Den underliggande ljusa hyllan plockar istället upp det infallande fönsterljuset och gör att möbeln inte upplevs som en solid kloss.
Till höger kapas fönstrens horisontella linjer av den tända golvlampan. Trots att rummet flödar i dagsljus tillför den randiga skärmen ett upprätt element som knyter ihop golvets varma toner med takets snidade kassetter, utan att blockera siktlinjen genom spröjsen.
Kategorier: fåtöljer, soffor, soffbord, golvlampor, mattor