Rummets dynamik ligger i hur det skarpa solljuset från fönstret kastar geometriska skuggor över den matta färgen. De tunga träslagen i golv och möbler riskerar dock att sluta sig till en enda mörk massa i motljuset. Lösningen är textiler och stolsryggar som aktivt bryter upp ytorna innan de hinner ta över rummet.
En avvikande valör är ofta det enda som hindrar en mörk möbel från att sjunka ner i ett mörkt golv. Här dras den nödvändiga gränsen av den ljusa bordslöparen som skär rakt över det ovala matbordet. Utan tygets tydliga kontrast hade den vida bordsskivan flutit ihop med stolarnas ben och de bruna plankorna till ett enda kompakt block.
Den dämpade väggkulören tillåts inte stanna i rummets periferi. Genom de gröna assietterna dras färgen ner på den horisontella ytan, vilket förankrar dukningen i rummets skal. Samma upprepning sker i fönsterbrädans små krukväxter, vilka fångar upp det stora trädets grönska från motsatt hörn och ramar in det direkta ljusinsläppet.
Stolarnas ljusa, stoppade ryggbrickor fungerar som visuella stoppklossar runt dukningen. Mot den dova väggen och det mörka fönsterpartiet framträder de skarpt och ritar upp sittgruppens yttre form. Om stolarna i stället hade haft ryggar i samma bruna trä som bordet, hade hela matplatsens silhuett försvunnit in i skuggorna under bordsskivan.
Kategorier: matbord, cutlery sets, wine glasses, napkins, tablecloths, plates