Ett rum målat i djupaste blått riskerar att svälja allt ljus, särskilt när ljuskällorna domineras av färgade dioder och skärmar. Lösningen här är inte att addera fler lampor, utan att bryta den mörka ytan med ljusa möbler och taktila material som fångar upp det ströljus som finns. Den breda mattan under arbetsplatsen drar en tydlig gräns mot det mörka trägolvet och hindrar skrivbordets svarta ben från att försvinna i skuggorna.
Ljuset från fönstret till vänster är kallt, men det är den artificiella belysningen som sätter rummets hierarki. Den rosa vägglampan hänger lågt och kastar en centrerad ljusgård på väggen bakom skärmen, vilket skapar ett tydligt blickfång. När det raka ljusröret fästs horisontellt stramas den annars asymmetriska arbetsplatsen upp och ger det svävande skenet en arkitektonisk linje.
Det som skapar dynamik mot en dovt mörkblå vägg är sällan en annan färg, utan en skarp ljushetskontrast. När den ljusa bokhyllan placeras framför den djupt blå ytan trycks väggen bakåt och möbeln kliver fram. Den glesa och öppna konstruktionen låter väggfärgen läsa igenom hyllplanen, vilket gör att möbeln inte upplevs som en massiv kloss trots sin stora volym och ljusa finish.
Bland rummets många hårda skärmar, släta metallben och raka hyllplan behövs ytor som absorberar ljus i stället för att reflektera det. Bredvid fönstret bryter fåtöljen i fårskinn av inredningens strikta rätvinklighet med sin yviga struktur och sina böjda trädetaljer. Sidoljuset fångas i den lurviga textilen och ger platsen en visuell tyngd som balanserar det resliga hyllsystemet på rummets motsatta sida.
Kategorier: fåtöljer, skrivbordsstolar, bokhyllor, skrivbord, bordslampor