Rummets tyngd vilar helt på golvet, men upplevs ändå inte kompakt tack vare att varje möbel är upplyft. Det mjuka sidoljuset från fönstret fångas upp av den tunga textilen, vars raka fall gör att väggarna känns högre. Genom att isolera färg och mönster till en enda yta tillåts rummet i övrigt backa och ge plats åt de varma träslagen.
När möbler lyfts upp från marken skapas en obruten siktlinje över golvet, vilket låter ögat läsa rummet som större än det faktiskt är. Här står både soffan, fåtöljen och skänken på höga, avsmalnande ben. Trägolvet får därmed flyta fritt under hela sittgruppen, vilket hindrar de massiva trä- och tygpartierna från att stänga in ytan.
Mot den genomgående beigebruna basen agerar den mönstrade ullmattan ankare. Genom att lägga de gröna fälten strikt på golvet, istället för att plocka upp dem på väggarna eller i kuddarna, hålls det visuella bruset nere samtidigt som den annars monokroma färgskalan bryts av.
Ovanför skänken hänger väggspegeln i trä i en stram vertikal linje. Dess mörka ram svarar mot soffbordets yta, och dess stående form skapar ett brott mot den långa, låga förvaringsmöbeln som annars hade lämnat väggpartiet tomt.
Kategorier: mirrors, mattor