Salviagrönt sovrum och ton i ton — det vita snittet räddar rummets konturer

Ett rum där vägg och möbel delar färgskala riskerar alltid att tappa sin form. Här räddas djupet av att den massiva gröna volymen skärs itu av sängklädernas skarpa, vita fält. Resultatet är en inredning som vilar tungt mot golvet utan att krympa ytan.

När stora ytor i samma kulör placeras mot varandra krävs skillnad i valör för att objekten ska gå att skilja åt. Här står den stoppade sängen i en något varmare grön än väggen bakom. Tillsammans med den runda mattan, vars mörkare trådar fångar upp skuggorna under möbeln, skapas en tydlig gräns mellan golv och sängram trots att de rör sig i samma färgfamilj.

Det som hindrar det gröna från att kyla ner rummets temperatur är de varma materialen. Nattduksbordet och terrakottakrukan i hörnet drar fram de gula undertonerna i ekplankorna. Genom att sprida ut trä och bränd lera i rummets ytterkanter etableras en motvikt som håller den kalla väggfärgen på avstånd.

Dagsljuset faller in från två fönster i olika väderstreck och tvättar ur färgerna över golvytan. För att bryta upp det platta ljuset står en tänd bordslampa vid sängen, trots att det är ljust ute. Den lilla ljuspunkten kastar en lokal skugga över sänggaveln och ger väggen textur där fönsterljuset annars hade slätat ut färgen helt.