Ett rum buret uteslutande av beige ytor och träslag riskerar snabbt att bli platt. Här är det inte möblerna som skapar spänning, utan hur dagsljuset från två håll tvingar fram korsande skuggor över golvet. Utan den intensiva grafiken på höger vägg hade helheten dock sjunkit ihop till en obalanserad trälåda.
När ett rum domineras av dova naturtoner krävs en yta med avsevärt högre kulörstyrka för att blicken ska börja röra sig. Här är det den färgstarka affischen som gör det arbetet. Dess grafiska vågor i mättat rosa och blått drar omedelbart uppmärksamheten till rummets annars mörka hörn, och fungerar som en visuell motvikt till den tunga mediamöbeln under den.
Ovanför soffbordet hänger den skulpturala taklampan i trä lågt. Den är medvetet överdimensionerad för golvytan den svävar över. Genom att placera en så voluminös form mitt framför fönsterpartiet bryts ljusinsläppet av, vilket hindrar takhöjden från att kännas ödslig och centrerar sittgruppen.
På sidobordet intill soffan står den tända bordslampan. Att låta en varm ljuskälla brinna mitt på dagen verkar motsägelsefullt i ett ljust rum, men den skapar en lokal värme som möter det skarpa, svala dagsljuset från det vänstra fönstret. Kontrasten mellan fönstrets breda ljus och lampans riktade sken ger soffhörnet en tydlig gräns ut mot rummet.
Kategorier: mugs, tavelramar, spoons, pendant lamps, bordslampor